Lita på storebror nu..

Storebror vet bäst. Det vet ni väl!

Intet nytt under solen. Debatten om storebror ska vara lyckligt ovetande eller vara förberedd på det värsta på bekostnad av den personliga integriteten har förts sedan urminnes tider. Därför har jag, som de flesta andra (förmodar jag), inte lusläst propositionen utan endast följt det i media exempelvis hos DN, IDG, SvD och SVT. Både inre och yttre spaning och underrättelsetjänst har bedrivits i alla tider. Spioner, diplomater och prostituerade slåss om att inneha det äldsta yrket i historien. Jag måste erkänna att jag är kluven.

Å ena sidan, javisst innebär det ett ingrepp i den personliga integriteten såsom all spaning, övervakning och underrättelsetjänst och lagring därav gör. Det är liksom själva kärnan. Man vill komma åt det som människor helst vill gömma. Det finns en anledning till varför jag bloggar anonymt. Det är inte att jag vill dölja mina åsikter (tvärtom) men en viss försiktighet med hänsyn till repressalier som är skälet. Och det är det här som är lite vanskligt. Vilket kommer först, hönan eller ägget? Är det att jag väljer att vara anonym på grund av att min person eller mitt yrkesliv ska påverkas negativt (rädsla för repressalier) eller är det på grund av de åsikter jag uttrycker? Det första handlar om vad som eventuellt kan hända mig om min identitet uppdagas och det andra handlar om en inskränkning av mina fri- och eller rättigheter (ibland, kanske till och med skyldigheter). Därmed finns det, i min mening, en stor skillnad mellan vilken och hur mycket information som får lagras och hur den tillåts användas. Dvs om den endast får användas emot mig i väldigt specifika fall innebär det kanske en mindre inskränkning än vad det verkar. Men på ett personligt plan känns det ändå obehagligt. Information innebär makt och makten kan missbrukas och har så gjorts gång på gång. Därför är jag principiellt emot den föreslagna utökningen av befogenheterna.

Å andra sidan våra vänner på Lovön (vars sajt, inte förvånande, för tillfället ligger nere) alltid haft syftet att skydda det svenska folket mot yttre militära hot. Skillnaden är nu att man omformulerat det till yttre hot. Egentligen skulle man kunnat inskränka det till hot, då man ju erkänt att man sedan länge spanat med hjälp av trafikdata även inåt. FRA har förvånansvärt nog ända tills igår lyckats hålla tätt. Endast Generaldirektören har tillåtit uttala sig och han har bestämt avböjt alla typer av kommentarer innan propositionen klubbats igenom. Det är knappast konstigt att en underrättelsetjänst inte vill röja sina metoder. Det skulle göra det alltför enkelt för den som önskar undanhålla strategiskt och operativt intressant information, att göra det. Det gäller MUST, Säpo, Rikskrim Länskutarna och en mängd andra myndigheter. Ett nytt medium, Internet, har gjort att folk kan kommunicera på nya sätt. Det är konstigt att just detta medium skulle vara fredat ifrån spaning trots att brottsligheten som sker på eller med hjälp av Internet ökar dramatiskt. Det minsta man kan begära är väl att de brottsbekämpande myndigheterna tillåts verka där brott sker eller börjar ske och kanske kan stävjas på ett tidigare stadium. Något annat är orimligt. Däremot bör syftet med informationsanvändningen vara kristallklar, dvs vilket hot är det man avser skydda sig emot och på vilket sätt får den användas. Att FRA skulle läsa mina kärleksmail och ägna sig åt kartläggning av mina sexuella relationer (en relativt banal övning för övrigt) ligger liksom inte inom deras uppdrag.

Och då kommer man till nästa spörsmål. Hur säkerställer man att spaningen sker innanför gällande ramar? Ja, för detta ändamål finns det ytterligare ett kontrollorgan irättat FUN som ska granska och se till att maktmissbruk ej sker. Jag är inte insatt hur FUN är sammansatt eller hur de arbetar men antar att de har en koppling till regering och riksdag. Men då dyker ytterligare en fråga upp, vad händer om FUN uppdagar ett misstag eller missbruk. Detta är, enligt mig, den springande punkten. Om FUN fungerar och uppmärksammar att man brutit mot sina befogenheter i sin myndighetsutövning MÅSTE det finnas ordentliga sanktionsmöjligheter. En person som blivit felaktigt kartlagd ska inte bara få reda på vilka uppgifter som lagrats om personen. Den ska också vara berättigad till ett högt skadestånd. Dessutom ska personligt ansvar utkrävas. En person som missbrukat sin myndighetsbefogenhet ska skiljas från sin tjänst och i de fall då uppsåt kan styrkas också vara skadeståndsskyldig. Däremot behöver tjänstemannens identitet inte röjas.

Men min slutsats är ändå att FRA bör få möjlighet att följa med tiden precis som hoten gör så länge man är helt klar över vilka hot det är man har i uppdrag att bekämpa, personligt ansvar kan utkrävas, kränkta personers integritet kompenseras och får reda på att vilka uppgifter som handlagts felaktigt. Det står helt klart att utan att det senare är säkerställt så kan propositionen inte godkännas ännu.

I morgon avgörs två viktiga duster där inget står klart på förhand. Sverige ska slå Ryssland i fotbolls-EM och både medborgarnas säkerhet och integritet ska värnas. Vågar man som borgare stå upp för sina åsikter eller för partitoppens? Det är synd att Zlatan inte kan vara på två ställen samtidigt.