Försvaret riskerar att avlyssnas av USA. Så lyder rubriken hos Ekot denna morgon. Jag svarar instinktivt medan jag kravlar ur sängen. -Nej, det gör de inte, vi har alltid avlyssnats.
Men den här gången handlar det om att man köpt in ett amerikanskt system som kallas Länk 16 (SR). Av detta drar man slutsatsen att det kommer att finnas möjligheter för exempelvis amerikanska försvaret att lyssna av den svenska kommunikationen bara p.g.a. det faktum att kryptosystemet är amerikanskt. Åsa Lindestam (S) som sitter i försvarsutskottet tycker inte det verkar bra att andra kan lyssna på vad vårt försvar sysslar med. Detta är givetvis en felaktig slutsats (även enligt generallöjtnant Anders Lindström). Bara för att själva systemet är av ett visst ursprung innebär det inte amerikaner automatiskt får in det på sin lokala radiokanal inte heller de andra Natoländerna. Det är ungefär som att säga att det bara finns en nyckel som går till alla lås tillverkade av ASSA Abloy.
Bakgrunden är förmodligen ytterligare en i raden av försvarets stora antal JAS-blundrar, nämligen att man hoppat över det här med kryptering i den senaste JAS-modellen. I politikens inskränkta värld väljer man givetvis att slå på stora trumman och jag vågar förutspå rubriker om att vi inte längre är alliansfria. Om det nu undgick någon var det inte något som utrikesminister Bildt heller framhöll i utrikesdeklarationen. Detta borde vara en lika liten nyhet som att USA:s olika säkerhetsorganisationer kan avlyssna och spionera på alla utländska makter. Sverige lär inte ligga bland deras hundra-i-topp-länder.
Om det är något som ska uppmärksammas i samband med den här icke-nyheten så är det regeringens omprioritering. Här tidigarelägger man en miljardsatsning på inköp av ett utlänskt kryptosystem men avfärdar alla krav på ekonomiska stimulansåtgärder, i synnerhet såna som kan resultera i amerikansk stimulans, med resursbrist. I det konjunkturläge som man befinner sig i nu väljer man att satsa på försvaret och inte näringslivet och den så kallade arbetslinjen, som utlovades om man fick regeringsmandatet. Sällan har väl ett så kortvarigt och litet krig som det i Georgien använts till så stora förevändningar för en så kostsam politisk omsvängning.
Är det inte rimligheten i detta man bör fokusera på? Jag börjar i varje fall luta åt att rösta alliansfritt i dubbelbemärkelse.
Se även: Corren och här, DN (vallöften), SvD (omsvängning).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar