lördag 31 maj 2008

Business-språket, IT-mognad i den statliga sektorn

Merparten av mina bekanta arbetar faktiskt i den privata sektorn och inte sällan som konsulter, d.v.s. de tjänar något så främmande som pengar. I staten gör vi inte det. Ibland kan man undra vari löneskillnaderna mellan vissa konsulter och statstjänstemän består av och jag är övertygad om att en stor del av den faktiskt motiveras och illustreras av språkbruket. För detta, kära vänner skiljer sig betydligt åt!

Inte sällan har detta lärts ut på de högsta lärosätena i landet inom ett ämne som jag fortfarande tycker borde vara helt artfrämmande inom den akademiska världen; Marknadsföring och Ledning och styrning. Var är den akademiska kopplingen? Det är bara i Sverige som man gjort denna. Utomlands lärs detta ut på exempelvis Business Schools.

Att allehanda sorters konsulter i de flesta fall tjänar stora pengar på att omskriva banala lösningar med modeord snygga pilar, modeller och PowerPoint-presentationer är inget nytt. De kommer i alla fall med ett förslag till lösning. Konsultarvoden kostar enorma skattepengar varje år för staten. (Det ironiska är att de som är mest kritiska till att betala skatt, d.v.s. de som tjänar mest pengar, d.v.s. bl.a. konsulter, är de som skulle stå utan kund och inkomstkälla utan skattepengar).

För en kort tid sedan tyckte Mats Odell (osäker på om det var just den ministern?) att det var på sin plats att köpa upp en hel reklambilaga i Metro för att göra reklam för statens fantastiska arbetsgivaregenskaper lika väl som dess lika fantastiska arbetsuppgifter. Inget fel med ambitionen förutom att det i vissa fall innehöll direkta lögner. Det avslöjade dessutom den enorma kompetensbrist som staten lider av. Det är snart sagt ett demokratiskt problem.

Ett exempel är att vår högsta granskande myndighet, Riksrevisionen, som ska granska alla andra myndigheters myndighetsutövande, i överväldigande omfattning använder sig av just konsulter vid sina granskningar. Även detta ett högst demokratiskt dilemma. Vid granskningarna framkommer inte sällan brister och rekommendationer om att dessa ska åtgärdas. Och vem tror ni det är som får åtgärda dem? Konsultbyrån är ju redan insatt i problematiken (oavsett om den är påhittad eller ej). Det är bara att linda in det i floskler som att "tänka utanför boxen" etc i en rapport och återrapportera detta till Riksrevisionen.

Problemet är egentligen inte systemet som sådant. Marknaden utnyttjar bara dess brister och ska så göra (enligt nationalekonomiskt tänkande). Nej, problemet är att de som arbetar i staten helt enkelt inte lärt sig att använda och förstå flosklerna (exempel) och/eller presentationssätten själva. BC=Balanced scorecard=Balanserat styrkort tillämpas till exempel i Tullverket. Men frågan är om någon av de som införde det, förvaltar och/eller använder det faktiskt har en susning om teorin bakom samt hur det ska användas i praktiken. Förbättrar det verksamheten eller årsredovisningen? (Retorisk fråga).

Ofta finns kompetensen redan men tillåts inte träda fram, för man förstår inte att man har den. När den inte finns är det hög tid att se till att skaffa sig den. För den finns, på landets alla högskolor och universitet. Till och med kanske in-house (floskel)!!

Skrämmande!!

Floskler har en negativ klang men de tjänar faktiskt ett syfte, fråga bara Fredrik Lindström.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar