måndag 12 juli 2010

Vad är problemet EGENTLIGEN?

Nu var det OTROLIGT länge sen jag bloggade här. Jag är en dålig och lat människa. Men det har trots allt varit fotbolls-VM; mitt digitala medium har därför snarare varit Twitter.

Det har även varit Almedalen och det är valår. Därför har det egentligen funnits en hel massa att skriva om. För mycket.

I allehanda svensk media (även och kanske framför allt digitala såna) och eter har det spekulerats, moraliserats och teoriserats om Sven-Otto Littorins (f.d. arbetsmarknadsminister) brådstörtade avgång. Idag läste jag en artikel av Kristina Hultman där huvudbudskapet var att det är vår "nya" sexköpslagstiftning som är upphovet till att Littorins avgång.

Hon skriver bland annat såhär när hon jämför med Geijeraffären: "På den tiden var det nämligen fullt möjligt att skydda och försvara statsråd som misstänktes för att ha köpt sex. Det gick att göra så och överleva som regering.

Skälen till detta är uppenbara. Dels lämnade vi inte efter oss digitala spår på 70-talet. Dvs. rättsinstanser och medier kunde inte lika enkelt som idag rekonstruera samtal, överenskommelser och ordvändningar in i minsta detalj. Men framför allt så fanns det ingen lagstiftning som kriminaliserar sexköp."


Jag kan hålla med om att bevisläget idag är väsentligt bättre men trots att sexköp inte var olagligt på den tiden så gjordes en halvhjärtad polisutredning och en total mörkläggning. Varför skedde det en mörkläggning om det inte ansågs klandervärt och en möjligt avgångsskäl? Jo, förmodligen för att det ansågs precis lika moraliskt fult som idag. Min slutsats är således att det knappast är tack vare sexköpslagstiftningen som Littorin avgick, dvs att han begick ett brott. I synnerhet som det eventuella brottet redan är preskriberat. Han "riskerade" alltså inte ens en utredning, vilket i och för sig kanske hade varit bra i hans fall. "Moralen" kommer före lagstiftning och inte tvärtom. Som jag ser det tog han och statsminister Fredrik beslutet om entledigande på följande grunder:
  1. Det är full valrörelse och Aftonbladet kommer med detta mitt under Almedalsveckan. Självklart skulle detta ta fokus från valrörelsen.
  2. Man beslutar att "köra en gubbe" varpå Littorin på sin avskeds-pk skyller avgången på medias aggressiva granskning av hans privatliv (läs: vårdnadstvist) som också påverkat hans barn och vägrar samtidigt kommentera ABs anklagelser. På detta sätt hoppas man att AB istället ska ses som de "onda" samt att de inte ska publicera då historien endast är ensidigt bekfräftad.
  3. Man inser att även om brott skulle föreligga så är det inte det som är allvarligast. Det är väljarnas moral som kommer att väga tyngst och som skulle få störst konsekvenser.

Därför fick han inte bara gå. Han belades med munkavle och gömdes undan.

Aftonbladet publicerade ändå och de visade sig ha på fötterna. Mörkläggningen fick, som de nästan alltid får, alltså motsatt konsekvens. Spekulationerna nådde närmast explosionsartade former.

Personligen tycker jag inte att det eventuella brottet är i närheten av ett lika stort klavertramp eller tecken på moraliskt förfall som det sättet man valde att hantera frågan på. Littorin gjorde något av det värsta man kan göra. Mitt i en infekterad vårdnadstvist använder han sina barn för att fjärma sig ifrån sitt eget felsteg med hjälp av en snyfthistoria. Det är bara YNKLIGT. Det har också framkommit att statsminister Fredrik visst fick veta om anklagelserna kvällen före. Även han undvek den heta potatisen och hänvisade till Littorins psykiska status.

Saken borde hanterats helt annorlunda. Jag är ingen PR-människa men såvitt jag kan bedöma skulle Staffan Doppings förslag på 2 scenarier varit att föredra för att tackla problemet. Eller som han säger. "Öppenhet är enda vägen!"

Jag har full sympati för att han har mått dåligt och varit deprimerad pga hårt arbete och en mycket jobbig vårdnadstvist samt byte av livspartner. Men i det här ärendet är det inte det minsta synd om honom.

Man kan ha synpunkter på hur AB hanterade den här affären. De är inte precis mina idoler men jag kommer inte att kommentera det vidare här.

Man kan läsa mer här, här, här, här, här, här och på en massa andra ställen. Googla själv vettja!

fredag 26 mars 2010

Vad är det som räknas?

Först och främst ett konstaterande att jag varit en dålig bloggare på senare tid. Mest på grund av tidsbrist och engagemang. Grodornas högsäsong under valåret gör att man inte vet var man ska börja.

Men tänkte i alla fall bara skriva några rader om Rädda Barnen och deras nya kampanj. Jag förstår givetvis att syftet framför allt är att göra folk uppmärksamma på att vi lever i ett priviligierat samhälle och att merparten av världens barn inte gör det. Deras kampanj (som jag för övrigt tycker är genialt gjord) går ut på att man inte kan välja i vilket samhälle eller klimat man föds i, vilket avgör ens livsförutsättningar. Personligen föddes jag i kampanjens "livets lotteri" i Indien, där risken är 39 procent att man blir analfabet, 12 procent att man tvingas till barnarbete, 47 procent!! att man blir bortgift som barn och 25 procent att man drabbas av fattigdom, dessutom är det fullt lagligt att slå sina barn. Jag tycker givetvis att det vore bra om man kunde förbättra förhållanden i alla länder för alla barn och alla andra också för den delen.

Men vänta nu, allt det här betraktas som dåligt, ja, nästan vidrigt i våra ögon. Jag tycker att vi måste vara medveten om att vi ser det just genom våra ögon. Då blir det extra stigmatiserande, men att födas på en annan plats innebär också att man föds i en annan kultur med andra värdegrunder, alltså inte våra värdegrunder. Det finns inget modellsamhälle för alla platser och även om det gjorde det skulle det var djupt tragiskt om alla strävade efter att efterliknade det. Det var min första invändning.

Min andra invändning är att man helt koncentrerar sig på problemen. I varje samhälle finns sämre sidor och bättre sidor. Indien har t.ex. en av de högsta tillväxttakterna i världen och får en allt större överklass. Man har demokrati och skapar hög sysselsättning på många intressanta områden. Man ska inte negligera baksidorna av detta men man bör även väga in det positiva i kalkylen. Då ställer jag mig frågan, är det bättre att vara i Sverige som visserligen har en hög grad av trygghet men en stagnerande tillväxt och negativ näringslivsutveckling eller är det bättre att befinna sig i ett land där nivån generellt är lägre men där utvecklingsmöjligheterna är oändligt mycket större? Svaret på frågan är givetvis helt individuellt men personligen tycker jag inte att det är glasklart.

Min tredje invändning är den inbyggda determinismen i kampanjen. Den geografiska platsen där du föds avgör ditt framtida öde. I många fall spelar det givetvis en stor roll men jag vill nog ändå tro att folk, oavsett var man föds in i för situation, samhälle och kultur har mer eller mindre möjlighet att påverka sin egen utveckling sitt liv, i synnerhet ju äldre du blir. (Här kommer empowerment-diskussionen in). Mycket avgörs givetvis av slumpen men mycket är också en produkt av vårt eget handlande både som barn och vuxna. Vår barndom måste inte tvunget avgöra var vi hamnar senare i livet. En hård barndom kan faktiskt, av de som upplevt en sådan, snarare vara en tillgång i ett senare skede. Vi som överlever har möjlighet att lära oss hela tiden.

Personligen föddes jag i ett annat land och betraktar mig som privligierad för att jag flyttade till Sverige, mest för att jag inte har något att jämföra med. Men det betyder inte automatiskt att jag skulle vantrivts i det andra landet. Det skulle garanterat vara ett annorlunda liv men om jag skulle vara mer eller mindre missnöjd med både barndom och vuxenstatus är helt omöjligt att sia om.

Vill slutligen återigen poängtera att det naturligtvis är bättre ju bättre förutsättningar och möjligheter man kan ge så tidigt som möjligt. Men låt oss inte tro att vi alltid vet och har det bäst. Det gäller allt bistånd.

Den omdebatterade och oscarsbelönade indiska filmen Slumdog Millionnaire (Obs! Planerar du att se den så, kolla inte länken!) innehåller många intressanta exempel på ovan saker.


tisdag 2 februari 2010

Trygga Skolan

Började som vanligt dagen i brygga, ja rent bokstavligen alltså. Det sätter igång blodcirkulationen. Och under denna korta meditation återföll jag i tankar på gårdagens mail ifrån Håkan Brock. Det hela blev ännu aktuellare eftersom man på SR om problemen i skolan med bland annat mobbning. Sedan min mentor och tränare ifrån min egen idrottskarriär har jag funderat över hur man skulle kunna hjälpa ungdomar till "rätt" plats i livet eller åtminstone ge dem förutsättningar att välja rätt väg.

Håkan Brock är en av grundarna till något som verkligen vill ta itu med det, Trygga Skolan. Han har precis som alla mina tränare stor erfarenhet av den här typen av problem och jag känner att initiativet verkligen förtjänar att stödjas på alla sätt. Men det finns flera problem. Ett av de största är givetvis finansiering av rätt personal som kan/vill ständigt närvara.

Om man drar det lite längre så är det inte svårt att inse vikten av en sådan insats. Vi ser idag ökad psykisk ohälsa hos ungdomar och i samhället stort. Tillsammans med arbetslöshet eller brist på sysselsättning och frustration är det väldigt stor risk att man gör fel val och förfaller till olika tveksamma aktiviteter eller rentav brottsliga tillsammans med likasinnade. Ofta är det redan i tidigare år som det börjar och den negativa spiralen är mycket svår att bryta. Det slutar ofta med våld eller död. På senare år har vi också bevittnat alltfler vansinnesdåd. Till synes oförståeliga handlingar. I grunden tror jag det handlar om samma desperation som leder till terrorism. Man har inget att förlora och till slut slår det över.

Om någon har förslag angående det här initiativet eller vill engagera er så tveka inte över att höra av er! Alla behövs.

DN, Skolverket, Skolverkets strategier, GP, MTGs initiativ, Metro, Metros pappersupplaga om pojkars sexbrott sida 2,

måndag 1 februari 2010

Prostituerar du dig - begreppsförvirring?

Innan jag gjorde min mycket ytliga efterforskning inför det här inlägget var jag ganska upprörd över att media felaktigt använde begreppet prostitution. Riktigt så enkelt var det inte men problematiken blir inte mindre intressant för det.

Det jag reagerade på var ett ganska långt inslag på SR om hur man "plötsligt" upptäckt att många ungdomar ägnar sig åt webbprostitution. Det handlar om människor som utbyter sexuellt laddade rörliga eller statiska bilder på sig själva, exempelvis genom webcamshower där man visar mer eller mindre av sin kropp. Rent intuitivt tycker jag att det är ganska stor skillnad mellan att strippa inför betalande eller icke betalande publik (exhibitionism) och att prostitutera sig, dvs ha sex med någon för betalning.

Låt mig först säga att jag inte tycker att det är en särskilt lämplig sysselsättning för ungdomar att skaffa sig varken uppmärksamhet eller pengar på, i synnerhet om man inte är helt och hållet medveten om konsekvenserna. Men nu är verkligheten sån att det är möjligt och ungdomar är som alltid snabba på att ta till sig nya tekniker och också som bekant väldigt benägna att testa gränserna.

Ja, men vad är prostitution? Det visar sig att det finns myriad av möjliga konnotationer av begreppet prostitution.

På engelska blir det ganska enkelt:
offering sexual intercourse for pay
wordnetweb.princeton.edu/perl/webwn

6 kap. Om sexualbrott
1 § Den som genom misshandel eller annars med våld eller genom hot om brottslig gärning tvingar en person till samlag eller till att företa eller tåla en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art och omständigheterna i övrigt är jämförlig med samlag, döms för våldtäkt till fängelse i lägst två och högst sex år.
Detsamma gäller den som med en person genomför ett samlag eller en sexuell handling som enligt första stycket är jämförlig med samlag genom att otillbörligt utnyttja att personen på grund av medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan, sjukdom, kroppsskada eller psykisk störning eller annars med hänsyn till omständigheterna befinner sig i ett hjälplöst tillstånd.

Övriga lagliga definitioner av sexuella brott.

Sedan finns det ett antal glidningar såsom mediahora - En person som gör allt för att få uppmärksamhet i radio, TV och tidningar. Ofta handlar det då om personer i dokusåpor eller som i övrigt skapar skandaler, ofta genom sexuellt utmanande beteende. Och sen finns det definitionen som många i dagens samhälle torde gå under - en person som går emot sina ideal och värderingar för pengar, trygghet eller status.

Att vilja ha uppmärksamhet och bekräftelse är naturligt. Var går gränsen till prostitution? Det finns hur många sajter som helst som handlar bara om att skapa uppmärksamhet och få bekräftelse med bilder och/eller text. Sociala medier (Facebook, twitter, twitpic, olika communities etc) är perfekta för detta. Andra är sajter som finest.se, där man måste uppfylla vissa kriterier för att bli "publicerad". Nätdejting, ett numera extremt vanligt fenomen, kan också användas på detta sätt. Är det att prostituera sig?

Som jag ser det är det ett problem när ungdomar som inte är friska eller på något sätt tvingas att utbyta bildmaterial för pengar eller uppmärksamhet. Men låt oss inte hymla om att detta förekommer varje dag hela tiden runtomkring oss. För de som inte tvingas utan istället av någon anledning njuter av det (ekonomiskt eller av bekräftelsen), tycker jag ska vara fria att visa vad de vill för vem de vill, i synnerhet om de är "vuxna". Och DET ska inte kallas webb- eller nätprostitution.

Såna här glidningar är inte bra för samhället. De används av moralister för att föreskriva ett korrekt beteende och förmynderi.

måndag 18 januari 2010

Bonus är folkets nya opium

När jag var ung och lite mer radikal tyckte jag att en skatt på finansiella transaktioner kunde vara en möjlighet att tvinga kapitalförvaltarna att tänka två gånger innan de riskerar andras pengar. Sedan blev jag mer kluven... Jag ställer mig tveksam till om det kommer att fungera, i synnerhet som jag inte vet vad det är som president Obama vill beskatta. I samma artikel som nedan har tydligen vissa liberala demokrater tagit saken ett steg längre och vill helt enkelt beskatta bankbonusar. Nja.. Om man nu inte tror på att bankbonusar ger incitament till rätt saker så är nog inte lösningen att delar av vinsten som man tjänat på att göra fel går till den gemensamma kassan. Det liknar logiken bakom det svenska spelmonopolet. Om man tror att bonussystem kan ge rätt incitament så bör man kanske snarare titta på utformningen av systemen, som man också gjort men räcker det?

"Indeed, President Obama urged the financial lobby to stand down when he introduced the tax proposal last week: “Instead of sending a phalanx of lobbyists to fight this proposal or employing an army of lawyers and accountants to help evade the fee, I suggest you might want to consider simply meeting your responsibilities.” (NY Times).

Paul Krugman gör en ganska rolig liknelse på sin blogg här.



Men det är en intressant fråga och jag är glad att man prövar något på riktigt istället för Anders Borgs och Mats Odells gnällande och tomma hot. Ska bli intressant att följa.


SVT, DN, SvD, Di

torsdag 31 december 2009

Detta sammanfattar decenniet

Om det är något som sammanfattar decenniet så är det detta: Listor. Drivor av listor och sammanfattningar, snuttar och klipp. Vad är hetast? Vad är mest och vad är bäst just i detta ögonblick? Vad är dummast, roligast, vackrast, pinsammast, nyast, smartast, dyrast, billigast, farligast, populärast? Vem har hamnat på flest, dummast, pinsammast... (se ovan) listor?
Varför konstaterar ingen av listmakarna att deras listor just är en av sakerna som är ett av decenniets mest framträdande fenomen? Hemmablindhet?

Summan av decenniet är summan av alla listor som framställts. Varför?
DN, E24, Expressen, Sportbladet, Aftonbladet.se, et cetera, et cetera..

En förklaring är givetvis för att man KAN på ett förut helt otänkbart sätt. Förr var man tvungen att göra stora opinionsundersökningar genom telefonintervjuer. Nu finns informationen där. En annan är att det är billig "nyhetsförmedling". En tredje att folk inte tycker sig ha tid att ta reda på det här själva. Det är lättare och framför allt snabbare att läsa sammanfattningarna på baksidan av boken, se filmen, se godbitarna ur filmen och/eller helt enkelt bara läsa om gobitarna ur filmen som är gjord på bokens sammanfattning av bokens egen sammanfattande skildring av verkligheten. Resultatet blir en onyanserad massverklighet, nu mer än nånsin. Vi ser mer men inte djupare. Snuttifiering är inget nytt fenomen men inte förrän nu börjar man inse dess makt. Ett klipp, ett utdrag med rätt innehåll kan sprida sig över hela världen på ett par minuter och så är en ny mobb igång. Detta är den nya världen även om kombattanterna fortfarande är de samma: kommersiella krafter, myndigheter och politiska krafter, medier och den vanliga människan.

Konsekvenserna är kraftiga och ofta oförutsägbara. Den reflekterande människans tid, den vars resonemang inte kan summeras i en ståndaktig punch-line, har den varit, är den över, kommer den och i så fall när?

onsdag 23 december 2009

Tomten finns visst!!

Skattevärken ser ut att ha legat i under året. Idag passar Skattevärken nämligen på att gå ut med en alldeles egen julklapp till det svenska folket. Se bifogat pressmeddelande.

Ja, varför inte?

torsdag 1 oktober 2009

Brottsbekämpning med annan innebörd

Här det senaste exemplet på att begreppet brottsbekämpning nu övergått till att snarare bekämpning av brottsbekämpare än brott.

Jag hinner inte kommentera det här mer just nu men jag avser göra det så fort jag kan. Här är Thomas Bodströms reaktion i alla fall.

tisdag 22 september 2009

Bob Hansson vs. Göran Hägglund

Kulturproppen, kom igår. Den har debatterats länge. Varför detta ståhej, kan jag tycka men jag har ju inte satt mig in i den heller. Det är väl den eviga frågeställningen huruvida den ska vara kommersiellt styrd eller ej. Det enda som fastnade när jag lyssnade på nyheterna att man skulle ta bort konstnärslönen och visst, där kan jag inte annat än hålla med. En livstidslång inkomstgaranti för vad? Det påminner snarare om de kapitalistiska giriga direktörer som just dessa personer ofta kritiserar. Finanser och kultur går inte ihop. Så enkelt är det.

Bob Hansson är knappast ett okänt namn. Inte för mig längre i alla fall. Han har imponerat på, berört och underhållit mig i flera sammanhang trots att jag konstigt nog har jag inte läst ett enda av hans poetiska verk. Däremot har jag hört en del. På radio och tv och så läser jag nu detta debattinlägg. Jag skrattade rakt ut på t-banan.

Göran Hägglund är ju inte heller helt okänd. Bortsett från en stor del av den politik han står för är även han en underhållande karaktär. Han gjorde ett par riktiga paradnummer där han dömde ut, ja, vad han nu kallade det, kultureliten (fast i fulare ordalag) i Almedalen i somras. Han är giftig men jag måste ändå säga att jag tycker Bob Hanssons replik är roligare och framför allt mer träffande. Att säga att vissa människor är vanliga, är det samma som att säga att det finns människor som är ovanliga. Enligt Hägglunds resonemang är inte det förra att rekommendera. De är obekväma och har en massa åsikter. Vem är det som sitter på höga hästar? (förutom jag själv då).

VF, DN, Lena Adelsohn Liljeroth, SR

söndag 6 september 2009

Zzzzzzzzzzzzzzverige!!!!

ZLATAN!

Ibland har jag skrivit om Zlatan och något som jag kallar för zlatanism. Han är en fotbollsspelare som delar alla fotbollsintresserade i två läger.

Vissa är fanatiskt imponerade av honom som både människa och fotbollsspelare. Från Rosengård tog han sig via MFF och Ajax med målsättningen att bli en av världens bästa fotbollspelare och få spela i de europeiska storklubbarna för att någon gång få kamma hem Champions League-titeln. Han gjorde detta med en självklar respektlöshet, humor och ett antal spektakulära klacksparkar. Han är kaxig, oförutsägbar och vågar stå för den han är på gott och ont. Han vet vad hans jobb är och försöker utföra det så gott han kan och han har uppenbarligen lyckats ganska bra när han nu blivit värvad av Barcelona, är en av Europas mest eftertraktade forwards och den enda stjärnan i det svenska landslaget.

Det andra lägret känns som Jantes bundsförvanter. Det är de som är ständigt kritiska, tycker att han ständigt haussas utan att egentligen utföra något. Så även när han vinner skytteligan i en av världens bästa ligor. Den italienska. Går det bra så är det laget bakom som presterar. Går det dåligt så är det hans fel att han inte gör tillräckligt med mål. Man gillar inte att han sticker ut. (Ja, jag gissar att man inte gillar att någon sticker ut). De tycker att han är en diva, trots att han nästan robotlika kommentar på Rosengårdska alltid är, "det kvittar vem det är som gör mål, huvudsaken är att laget vinner, det är det som gör mig glad". Man tycker att han latar sig på topp. Ändå tycker uppenbarligen laget och lagledningen att han är ett bra föredöme eftersom han nu är lagkapten för det svenska landslaget. Vanligtvis brukar annars svenska lagkaptener annars vara backar eller defensiva mittfältare.

Jag hoppas att Jante-laget nu kan vara tysta ett tag och det var inte utan ett visst mått av skadeglädje gentemot Jantarna som jag skrikande bevittnade hans mål i den 93:e minuten (efter den egentliga matchtiden var slut). Innan dess var läget 1-1, vilket betydde att det inte skulle bli något VM-slutspel för Sverige. Han får en perfekt pass från Rasmus Elm som han tar emot på något magiskt sätt. Kvar är en back och målvakten. Han tvekar inte. Han vet att det är nu eller aldrig och försöker sig på en iskall chip över målvakten som motar bort bollen som studsar i Zlatans mage när han far framåt. Dvs han springer in bollen i mål. Den skulle bara in. Här är det:

Zlatans kommentar:


Vackert var det inte men det vittnade om hur det kan gå när man ALDRIG ger upp för domaren blåst i pipan. Helt fantastiskt!!! Eller som Ralf Edström sa: "det är världsrekord". Det sjukaste är att detta inte var första gången han gjorde det. På Ungern. Ödesmatch och i samma målbur. Fast den gången var det lite snyggare. Kanske det snyggaste målet jag sätt efter förutsättningarna. Se och njut!


Han är en inspiration för entreprenörer, ungdomar, mig och så många andra. Han visar att det omöjliga ibland ändå är möjligt om man jobbar för det och är sig själv. Tycker att ungdomarna i Rosengård bör följa hans exempel istället för att bränna bilar etc.

Tack Zlatan!

Med detta inte sagt att man ska förta något av äran från hela laget. De spelade bättre än på mycket länge på alla positioner. Som Zlatan sa tacksamt, Elmander fullständigt sprang sönder försvaret. Och ja, jag kunde egentligen inte se någon som spelade dåligt. Låt oss fortsätta så!

DN, DN (tema Zlatan), Expressen, Aftonbladet, Metro, SvD, Svt, Fotbolldirekt,

Matchreferat av Zlatan och Mellberg: