onsdag 21 maj 2008

Finn ett rätt!

Oftast läser man om att alliansens framgång vilat på att man gjort upp om en sammanhållen politik med en tydlig gemensam linje. I mina ögon är det svårt att bortse ifrån att alla ministrar har sina egna agendor och den enda som kan stå emot dem är Borg. Därmed hamnar både nationalekonomin och politiken helt ur kurs. Det som gör att det inte kallas regeringskris är att det inre kabinettet är så goda vänner och att Reinfeldt förhåller sig märkligt passiv i sin roll som regeringschef (kanske beror på avsaknaden av Schenström).

Jag vill inte påstå att jag är expert på varken höger eller vänsterpolitik, men i min bok har högern generellt stått för att skattesänkningar och liberalisering ska ge ökad välfärd medan vänstern mer eller mindre solidariskt velat skattefinansiera den. Synen på försvaret har varit en annan skiljelinje.

Att högern hittills endast tillåtits vikariera medan sossarna bytt pampar har talat sitt tydliga språk. Men frågan är ändå vem som är bäst på att föra socialdemokratisk och/eller socialliberal politik. Någon renodlad högerpolitik har det väl inte varit frågan om.

Att det skulle bli något annat än ett vikariat även denna gång verkar otroligt. Det skulle krävas att fru Sahlin fick tillgång till ett Amex Black och råkade köpa upp Natos flotta på väg till ett torgmöte i Säffle.

Anders Borg är nationalekonom och har dessutom rykte om sig att vara en duktig sådan. Det finns andra som försöker sköta den traditionella högerideologin. Problemet är att dessa inte kan förenas i en trovärdig politik. Förklara annars för mig hur en högerregering tänker när den:

Listan kan göras mycket längre men klassisk högerpolitik är det i alla fall svårt att få det till. Men det värsta av allt är att det inte är vänster eller något annat heller. Det är en härligt grå röra!

Fredrik, skaffa ett Amex Black!!

(Tror att till och med DNs ledarskribenter håller med om det).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar