Svensk feministpolitik är tråkigt

Det finns fortfarande stora obalanser i samhället att förfasas över. I en amatörmässig diskursanalys som Lena Ag lyckats få publicerad på DN:s debattsida kommer hon fram till att ”Carl Bildt struntar i kvinnorna i allt han gör.” Vi får hoppas att Anna Maria Corazza inte instämmer. Dessutom slår han ju genast hål på Lena Ags uttalande om Charlotte Perelli. Han struntar uppebarligen inte alls i alla kvinnor. Skämt åsido..

Jag tror att både Bildt, Ag, jag och många statsvetare är överens om kvinnors roll för säkerhet och fred. Exempelvis följde mödrarna i Ryssland sina instinkter på ett förtjänstfullt sätt. Lena Ag anför korrekt att kvinnor inte i samma grad ingår i den säkerhetspolitiska analysen om vad som utgör hot mot internationell fred, till stor del beroende på att området traditionellt dominerats av en exklusiv skara män. Att det civila samhället dock domineras av motsatsen är inte sanning. Det civila samhället består trots allt av alla och tar ingen hänsyn till kön.

Den här slutsatsen inom den feministiska strömningen inom statsvetenskapen har aldrig slutat förvånat mig. Kan det bli mer självklart att just säkerhetspolitik är så överrepresenterat av män? Man kan förledas att tro att om världens säkerhetspolitik styrts av kvinnor så hade det rått total fred. Riktigt så enkelt är det dock inte. Condoleeza Rice är inte direkt en fredsduva och Imelda Marcos politik var allt annat än moderlig. Numera har feministerna fått in kvinnorepresentation även inom de operativa militära leden. Jämställdhet ska gälla överallt, även inom armén. Det visar sig dock att även kvinnor, må de vara soldater eller läkare, i uniform mycket väl kan agera på det där traditionellt manliga våldsamma sättet genom exempelvis tortyr, splittrande och dödande av familjer etc. Hur kommer det sig?

Min egen slutsats är och har alltid varit mänskligheten är viktigare än könet. Jag tror nog att Bildt gör rätt i att inte koncentrera varken sina tal, åtgärder eller resurser enligt en uppdelning på kön. Jag tror inte ens att Anna Lindh skulle gjort det. Det är lösningen på sakfrågorna som är det viktigaste och i många fall är det kvinnor som bidrar till dem men det beror inte bara på deras kön. Håller dock med om Ags förslag vad gäller Irakkonferensen och jag vet att han är engagerad i Abchasienfrågan.

Carl Bildt är en utmärkt relationsmarknadsförare (på företagsekonomiskt språk) och jag tror att han gör ett utmärkt arbete att träffa rätt personer och få fram bästa möjliga resultat för Sveriges utrikespolitik oavsett om det är mäktiga kvinnor eller män.

Fortsätt att koncentrera dig på utrikespolitiken- och deklarationen Bildt! Du är den enda minister som faktiskt verkar jobba framgångsrikt åt ett och samma håll, än så länge.


Den något förvånande uttagningen av dig, kan jämföras med en förhoppningsvis lika framgångsrik Henrik Larsson. Vi hoppas ni båda infriar förväntningarna!