Återigen handlar det om rättigheter, ansvar och rättvisa. Går inte att läsa igenom allt som skrivs om den rättegång som just nu äger rum mot Pirate Bays grundare och förvaltare så någon har säkert haft samma tankar som jag. Lite ironiskt kan man följa den live med perfekt ljud på nätet via webradio på www.sr.se. Rättegången handlar inte om detta men: vad är original och än mer intressant vems är det?
Björn Ulvaeus säger: "Ska det vara så förbannat besvärligt att betala för sig?" Nja, Björn, men jag vill inte betala för mig. Jag vill betala för en njutbar, sinnesstimulerande och mer eller mindre varaktig upplevelse. Den liberala marknadsekonomi som tidigare gjort så många rika blir svår att försvara när man inte längre har obegränsad tillgång till ekonomiska, rättsliga och moraliska tvångsmedel. Men stå upp för fan, och sluta lipa! Ville man ha marknadsekonomi så får man acceptera att detta är en konsekvens av det. Jag tänker inte ens dra upp all teori som stödjer det. Jag är visserligen inte säker på att jag stödjer det nyliberala ekonomiska tänkandet som präglar vår och kommande generation fullt ut.
För de som inte är så pålästa så läs här: http://www.regeringen.se/content/1/c4/26/85/146cffc2.pdf.
Ett tankeexperiment, vad är det, förutom "Skyddet för upphovsrätten till ett verk uppkommer automatiskt i samma ögonblick som verket skapas. Upphovsrätt är rättsreglerna om författares, kompositörers, konstnärers och andra skapande upphovsmäns rättigheter att bestämma över hur deras litterära eller konstnärliga verk får användas." som gör att bara författares, kompositörers, konstnärers rättigheter att kontrollera att ingen får apa efter dem? Och vad är andra skapande upphovsmän? Ta en fotbollsspelare för att göra det folkligt. Zlatan, hur många originella saker har inte han gjort? Men får han något för att någon annan klackar in ett mål bortvänd mot hemmamålet om någon gör samma sak. Är inte han en konstnär? Självklart är han det, med den skillnaden att hans ersättning baseras på hans prestation i synnerhet i nuet men också beroende på hur han dittills och framledes presterat/presterar på plan och utanför etc etc. Resten, dvs. det man ser på You Tube och på DVD-boxar, galor osv. är en bonus men ersätter ingalunda det som hände i realtid. Ändå ska Ulvaeus och company kräva att de fortfarande 30-35 år senare ska få betalt lika mycket som vanligt för något de presterade för länge länge sedan och som dessutom många sedan dess gjort mycket bättre, utan vilseledande marknadsföring. Det ÄR inte möjligt. Det är känslorna och upplevelserna som de flesta av oss betalar för och helst då de som vi inte känt förut. VAD är det som gör att Zlatan, Foppa och de andra kan tjäna så förbannat utan upphovsrättsskydd medan de stackars "konstnärerna" inte kan uppnå samma sak. Betyder inte det, i en marknadsekonomi, just att deras "verk" inte är så värdefulla som de hoppades? Verken är inte enskilda saker som de producerar i sitt liv. Det är andras upplevelser som de producerar. Därför tjänar en del "stora" konstnärer mest efter sin egen död.
En upplevelse är unik. Varje gång du lyssnar på en sång, ser på en tavla eller läser en bok är annorlunda. Det är för kvaliteten av den första upplevelsen som du får betalt. Och det är framför allt för den unika upplevelsen som du kan få betalt! Du kan framföra Give peace a chance på en skola i Rinkeby på nationaldagen och bevisligen få många lyssnare men skulle du göra det för första gången, nu, på gränsen till Gaza, ja då skulle ingen glömma dig någonsin (en upplevelse består av mer än själva "verket"). Jag är ledsen men upphovsrättsskyddet har tjänat ut sin rätt. Det var tidigare motiverat att betala för upplevelsen i sämre kvalitet (läs: skivor, kassetter) eftersom det var det enda sättet att få tag på den på beställning. De som kunde kapitalisera på detta har gjort det. Nu behövs de inte längre, inte i denna form i alla fall. Live, finns det dock ingen som kan konkurrera när det gäller de allra flesta upplevelser. I nationalekonomiska termer betyder det att utbudet av inspelad musik på senare tid ökat drastiskt. Efterfrågan är den samma. Därför sjunker priserna. Inspelad musik är som tuggummi, det tappar smaken. Efterfrågan på ett liveuppträdande bör dock få ett rättmätigt pris om det är värt det. Marknadsföring är viktigare än någonsin men kräver helt andra tankebanor än tidigare.
Fantastiskt lovande konstnär? Hitta en mecenat eller en miljon mecenater! Möjligheterna är helt andra nu.
Varför har jag inga problem med att gå på Operan och betala 500-1000 kr men betala 150 kr för en CD-skiva där samma stycken framförs? Ledtråd: det har inte med plasten att göra.
(Kanske stämmer domaren SR och/eller åhörarna om 10 år. Tyvärr får ordet långkörare en helt annan betydelse i detta sammanhang. Låter som en enda låååååååång väderrapport och om rådmannen har någon regissörsådra i sig har han tvingat åklagaren att göra sig av med hälften av åtalet (i synnerhet om han vill hävda rättigheterna fram över). Nästa gång jag har svårt att sova ska jag börja kolla IP-adresser).
Jaaa, det var länge sedan jag skrev. Det är det alltid känns det som, men jag tycker å andra sidan också att bloggosfären behöver mer självcensur. Kanske inte censur utan snarare självbevarelsedrift. Men var går gränsen för ett läsvärt inlägg. Olika för olika användare så klart. Alla har ju sin smak och definitivt inte min. Jag skriver när jag är upprörd över något som angår även andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar