Könlös - bättre än bimbo eller macho?

Här igen.

Ett annat ämne den här gången. På SvD:s IDAG-sida handlar det inte helt oväntat om feminism. Grattis alla kvinnor, på denna eran dag! Jag antar att logiken bakom att ett kön får en egen dag är att alla andra dagar är det andra könets?

Artikeln handlar om ett par som valt att inte låta omvärlden få veta vilket kön som deras unge har.

"– Det är taskigt att släppa ut sitt barn i världen med en lapp i ­pannan där det står rosa eller blå, säger Nora. "

Grunden till deras ställningstagande är en feministisk hållning. Samtidigt är "De som blivit upprörda är främst jämnåriga feminister. ", vilket understryker min hållning till feminism. Läser man statsvetenskap på universitetet har numera feminismen samma dignitet som exempelvis postmodernism och kommunism. Det är problematiskt att behandla feminism som en politisk inriktning eller åskådning eftersom den bara bygger på en fråga, nämligen kön. Könet förklarar allt i världen och i synnerhet alla missförhållanden ur ett feministiskt perspektiv. Det är dessutom främst en social kontruktion med syfte att bygga och bevara maktstrukturer i samhället. Vilka missförhållanden det egentligen handlar om och hur man ska råda bot på dem råder det vitt skilda meningar om, även och kanske framför allt inom feminismen, vilket illustreras av ovan citat. Det har blivit en anti- och en offerpolitik. Som ett missnöjesparti. Och precis som ett sånt får man väldigt svårt med trovärdigheten då man inte gemensamt kan komma fram till ett lösningsförslag eller linje.

Dessutom är det oftast inte helt självklart vad grundproblemet är. Ungefär såhär: jag identifierar ett problem (städar mycket av min lediga tid, eller tittar mycket på fotboll), sätter på mina feministiska glasögon och kommer då fram till att det här är ju det sabla könets fel. Eftersom alla de facto har ett kön är det väldigt enkelt att stämpla och lägga ärendet bland de kastade behåarna. Den klassiska frågeställningen blir som så ofta den om hönan och ägget. Vad var det egentligen som kom först? Könet eller problemet? ..och där fastnar feminismen. Det här, tycker jag, illustreras väl i uttalandet om vem som blir mest upprörd över just det här parets lösning. Det blir helt enkelt svårt att ta "strömningen" på allvar och även det klassas givetvis som ett könsproblem. Jag tror således att feminismen i mångt och mycket undergrävt sig själv genom att själva sätta etiketten, dela in världen i ont och gott, i manligt och kvinnligt.

Själv tycker jag parets förhållningssätt till sitt barns omgivning är lite udda (konstigt vore väl annars). Det tycker att det är handikappande att skickas ut i världen i antingen ett rosa eller blått fack. Men är det verkligen så mycket bättre med ett lila? Det är fortfarande ett fack. Gör det någon skillnad vilket?

"Jonas och Nora var unga, 21 år, när de blev föräldrar. Båda har valt att jobba halvtid – Jonas med musik och Nora med bild – för att kunna tillbringa så mycket tid som möjligt tillsammans med Pop som inte går på någon förskola. Att de valt bort dagis har ingenting med könsfrågan att göra – även om de inte tycker att förskolan är tillräckligt genusmedveten – utan mer med att de själva har dåliga erfarenheter av dagis och tycker att barngrupperna i  dag är för stora. "

Jag tror dessutom att ovanstående del i reportaget gör det väldigt mycket enklare att avfärda det hela som ytterligare ett exempel på flummig feminism. (Problemet som man försöker lösa förstärks således). Då syftar jag framför allt på att de framställs som arbetsskygga medvetna konstnärssjälar som inte tvekar att ställa sig vid sidan av samhället.

Förskola eller inte? Jag har ingen direkt åsikt då jag själv slapp det. Däremot tror jag att det är viktigt att barn lär sig umgås med andra barn, inte minst för att de själva oftast tycker att det är kul. Det måste dock inte lösas inom statlig försorg. Däremot tycker jag att det är en lite märkligt att man inte vill att barnet ska umgås med andra på dagis därför att föräldrarna själva haft dåliga erfarenheter när de var barn. Mycket starkare överföring av fördomar är ju svårt att finna.

Go Johan Wissman, go!