Internentitet

Många är de individer som tvivlat på Internets betydelse. Trots att jag själv skrivit en del i ämnet så kan jag ibland tycka att nätaktivismen kan bli lite väl överskattad. What's all the fuzz about? Men så tänker man ett par steg längre och då...

Min kunskap har kretsat kring statlig, polisiär eller militär kontrollaktivitet på nätet. Data och text mining i underrättelsesyfte, som nu är så fruktat av nätaktivister i och med Stockholmsprogrammet, har jag viss kunskap om. Text mining handlar egentligen om att lära en mjukvara att ta fram sammanhang ur, ja, ett i princip obegränsat textmaterial. En tillämpning av detta är till exempel att läsa av bloggarnas humör vid olika tidpunkter. I DN får man felaktigt intrycket av att forskarna uppfunnit tekniken. De har endast kommit på en tillämpning av den och samlat ihop den till en "känslobarometer" (deras rapport). Möjligheterna är smärtsamt intressanta. Exempelvis kan du då automatiskt låta ett program läsa av alla finansinstituts analyser och dra slutsatser utifrån det utan att behöva läsa en rad på ett par minuter.

På DN pågår just nu en mycket intressant artikelserie om Internets uppkomst och utveckling. Även om dess historia varit intressant och turbulent så är ju framtiden så mycket mer spännande. Science Fiction-romanerna eller -filmerna hinner knappt komma ut innan mycket av det redan blivit verklighet. Det är spännande men också skrämmande. Bara rubriken på artikeln är egentligen svindlande: Vi är Internet, i synnerhet i ljuset av innehållet i artikeln där det framtida Internet framställs som "en enda stor maskin vars kapacitet vida överstiger den mänskliga hjärnans – tillgänglig överallt och hela tiden". Visst påminner det om Matrix och därför blir det lätt att se det som lite overkligt ändå. Men det är det inte.

Det har funnits många visionärer, vissa mer framstående än andra. I nedanstående videoklipp kan ni följa en utav dem. Han beskriver delvis utvecklingen av nätet såhär: "I dag görs omkring 100 miljarder klick per dag på ett nät bestående av webbsidor som fogas samman tack vare 55 triljoner länkar.

- Det är nästan lika många som synapserna i din hjärna. Den fungerar ungefär likadant som internet, men din hjärna fördubblar inte sin kapacitet vartannat år, säger han."

Konsekvensen blir så småningom att "Människans uppgift blir att ge nätet en fysisk kropp. Och i stället för att maskinen är vår förlängda arm blir våra sinnen en förlängning av maskinen, menar Kelly." När man tittar på hans film (nedan) gör han i min smak än bättre jämförelse. Han liknar nämligen framtidens Internet med en hjärna och så småningom en organism. Internet fungerar redan idag ganska mycket efter hjärnmetaforen. Olika centra skickar information fram och tillbaka där den processas, lagras och ändrar form och ger nya signaler. Nya kopplingar görs hela tiden, dvs kunskap skapas och memoreras. Kopplingarna görs på bekostnad på deltagarnas egen öppenhet. Alla deltar på ett eller annat sätt. Utvecklingen är att allt sker i ett så kallat "cloud". Kevin Kelly säger att det som nu händer är att att det vi nu håller på med är att att ge hjärnan en kropp genom att koppla ihop allt. Ja, allt. Kameror, telefoner, tidningar, flaskor, leksaker etc..

Allt kommer att bli webbaserat och webbägt. Men den verkligt skrämmande tanken är hans förutsägelse om att vi kommer att bli helt och fullständigt beroende av nätet. När vi har skapat kroppen blir en bättre metafor för nätet en organism och då är nätet inte längre en del av oss. Vi blir en del av organismen, ja som celler faktiskt. Varje cell, individ, får en identitet genom att vi delar med oss av all data som finns om oss. Vi kommer att dela med oss av informationen därför att vi förlorar på att inte vara en del av organismen. Organismen kommer nämligen att kunne ge oss det mesta, kärlek, kunskap, tillhörighet, saker men framför allt en identitet - en Internentitet. Det låter väldigt skrämmande, tycker jag. Men när jag tänker efter så har Mr Kelly en poäng i att dettta legat i vår utveckling hela tiden. Det går till exempel inte att föreställa sig denna världen utan alfabet. Detta är en förlängning av det. Vi har alltid strävat efter interaktion med varandra och nu kommer det att bli så mycket att det antar en egen skepnad.

Precis som i en mänsklig kropp kommer den att innehålla anti-kroppar, vita blodkroppar, bindvävnad, nervceller, virus och bakterier etc etc. Och där kommer staten in igen. Om staten, som kan liknas vid organ, och näringslivet inte självmant deltar kommer kroppen att stöta bort den. Och därför behöver dessa organ seriöst överväga sin roll i den framtida kroppen, för den kommer bara att fortsätta växa med eller utan dem.

För långt jag vet, men vad ska man göra med ett sånt här ämne?

Gemensam känsla.
DN:s artikelserie om Internet - Kultur och Nöje. Del I, del II, del III, del IV, del V, del VI och del VII.