- Att köra på en människa är väl inte att rekommendera. Men det har väl hänt saker, som jag inte vill gå in på, som gör att det kan kännas rätt och riktigt att göra så, säger han.
Polisbefälet på plats, Bo-Göran Nilsson berömde gästernas initiativ:
- De följde efter och lyckades gripa en av gärningsmännen.
Vid lunchtid (av någon märklig anledning) tyckte 4 personer att det var på plats att råna en lunchrestaurang i Svedala. Bara detta är så dumt att de nästan skulle kunna benådas. Nej, naturligtvis ska rånare behandlas som den sorts människor de är utan silkesvantar, av polisen. Problemet är att ovanstående uttalande utgör ett större hot än det enskilda rånet (mot alla). När staten förespråkar vissa medborgerliga våldsyttringar men inte andra är det ett problem för rättssäkerheten. Det här handlade inte om hans personliga åsikt utan var en direkt kommentar till det specifika fallet. På det viset är det nästan värre än Hillegrens uttaalande om våldtäkt som debatterats friskt den senaste veckan. Han skiljdes från sin tjänst. Det kommer inte den här polisen att göra.
Vad hade hänt om rånaren vänt sig om och skjutit "den modige" medborgaren emellan ögonen? Är det fortfarande värt beröm då?
Det som är nästan lika viktigt är svårigheten för medborgare att bedöma när våld är befogat och inte. Det här var knappast frågan om självförsvar och om rånaren dött har jag svårt att se att personen i fråga inte skulle kunna dömas för vållande till annans död eller dråp. Sen när är det något att förespråka för polisen? Vi kanske alla borde uppmuntras att gå ut och visa vad vi tycker borde vara brott mot lagen så fort vi har lite tid över? Då kan vi åka till områden och rensa upp...
Ibland blir jag verkligen rädd för det faktum att det är meningen att det är ordningsmakterna som ska ha våldsmonopolet i vårt samhälle.
Javisst, de e inte utan att man blir skärrad emmellanåt. Som tur är händer såna här saker sällan, men för nåra år sedan var det en "hjälte" som blev skjuten av en rånare i Upplands Väsby. Folk borde låta polisen klara av polisjobb. Men det mest skrämmande är att polisen berömmer kroggästen.
SvaraRaderaVilda västerna är vad det är och vem tjänar på det om inte de kriminella?
SvaraRaderaVad hade hänt om rånaren vänt sig om och skjutit "den modige" medborgaren emellan ögonen? Är det fortfarande värt beröm då?
SvaraRadera-Ja utan tvekan, vi svenskar har fått nog av rån, mordbränder, våldtäkter. Vi har prövat dialogmetoden i rädsla för att annars framstå som rasister, den har inte fungerat.
De bilåkande gästerna kommer att kallas rasister av några även polisbefälet. Men hjältar är dom, kanske de får samma pris som de svenska ungdomar som stoppade missahandeln av en ung kvinna, förövarna var ett "ungdomsgäng på 20 personer.
Något är på väg att hända i landet! kanske vi också snart kan tala klarspråk om de problem som finns idag
Mig veterligen har jag inte uttalat ett ord om någons ursprung i det här sammanhanget. För min del kan bilisten vara var som helst ifrån.. Vad jag vet så tar inte heller lagen hänsyn till det.
SvaraRaderaJa, ibland kan civilkurage förära hjältestatus. Men det är långt ifrån alltid. Problemet är att berömmet uppmuntrar till att "ta lagen i egna händer" och det är främst kriminella som skulle gynnas av det.
Vi talar klarspråk här och nu!
Dét är knappast bara svenskar som drabbas av den brottslighet som du beskriver. Missnöjet är utbrett hos alla som befinner sig på rätt sida av lagens staket. I Rosengård såg man ju till exempel till att visa sitt missnöje med reclaimarna. Vad jag vet så var det inte så många svenskar som hjälpte till där.
Att avreglera våldsmonopolet är i det långa loppet samma sak som anarki.
synd att rårnaren klarade sig.
SvaraRaderaatt han(hon?) får men för livet får vi hoppas på istället.
vadå skjuta mellan ögonen, de hade inga skjutvapen.. annars hade man nog inte följt efter..
SvaraRaderaVisst finns det laga stöd för att som medborgare ta fatt på en rånare, det kallas Envarsgripande. Det ger mycket långtgående möjlighter att nyttja våld, i extremsituationer kan till och med dödligtvåld anses berättigat.
SvaraRaderaOm nu detta är en sådan situation kan jag inte avgöra, det kommer en rättegång att utvisa.
Att använda en bil kan ju inte vara att rekommendera, och måste nog att betraktas som en åtgärd som står ganska högt upp på "våldstrappan".
Men jag tycker att så länge lagen medger att civila griper brottslingar skall den rätten nyttjas, och givetvis måste det då tillåtas våldsanvändning. Sen måste ju det stå i propotion och avbrytas såfort som önskad effekt är uppnåd.
Ett land av fegisar är en mumsbit för kriminella och annat slödder, att våga ta ställning innebär inte alltid att ha åsikter utan även att våga handla även om det inte är helt riskfritt.
SvaraRaderaAndy sa allt. Gnäll inte på envarsgripanden. Med din sista mening motsäger du dig sen allt som du skrivit innan?
SvaraRaderaRedan den stora emigrationsutredningen från början av 1900-talet framhöll i någon bilaga att folks rätt att inte försvara sig var ett skäl för vissa att lämna Sverige. Så frågan är inte ny.
SvaraRaderaMen jag tvivlar på att våldsamma privatingripanden bör gloriferas alltför mycket. Att ingripa vid en misshandel är bra (om man vet vem som är offer respektive förövare) men i andra situationer är det bättre att vara iakttagare och hjälpa polisen på det sättet. Det är ju inte bra om man själv blir offer, eller gör något tokigt och oöverlagt. Problemet är väl där att polisen kan vara långt borta. Hur många poliser finns det i Västerbottens inland under semestertiderna exempelvis?
Det här är ju samma sak som när man gör skillnad mellan lokala intressenter som håller uppsikt i hemtrakten och har kontakt med polisen, respektive "medborgargarden" som kan vara väldigt skumma ibland. En grupp företagare som organiserar en vaktpatrull i ett utsatt område skiljer sig ju rätt mycket från mer tvivelaktiga figurer beväpnade med slagträn som leker vilda västern och kan hoppa på vem som helst om det är riktigt illa.
Visserligen är tidngingsartikelen närmast notislängd, men som den är skriven tycks rånaren blivit gripen på flyende fot, vilket lagmässigt är jämställt med att bli tagen på bar gärning.
SvaraRaderaEnl. Brottsbalkens 24:e kapitel är ett sådant ingripande ett brott *enbart* om metoderna med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oförsvarliga.
Kort sagt har lagstiftarna *inte* avsett att staten ska ha ett totalt våldmonopol, men det i samhället utövade våldet måste hålla sig inom rimliga gränser för att inte medföra straffansvar.
Skärskådar vi polisbefälets uttalande finner vi också att han inte på något sätt bedömer huruvida ingripandet var korrekt utfört, utan enbart en förståelse för att bilföraren kan ha känt det försvarligt, vilket är en helt annan sak. Samma typ av uttalande förekom för övrigt även i Rödebyfallet.
Gemensamt är att de inte på något sätt går in på eventuellt straffansvar vilket inte heller är polisens sak att sköta utan domstolarnas.