Utfattig med guldbyxor

Jag har skrivit om detta tidigare här och här och slår mig härmed ytterligare för bröstet i detta inlägg när förutsägelserna visar sig bli sanna.

I vintras och våras kom Borg med skräckprognoser om vargavintrar och annat, vilket tillät Reinfeldt att svänga sig med uttalanden som "ansvarig budgetpolitik" och "noll utrymme för reformer". Sedan dess har man ytterligare justerat ner sina prognoser men nu börjar valåret och Borg gör nu skäl för sitt uttalande om att "i kristider finns inget utrymme för ideologi" (fritt citerat). Man behöver inte sitta i opposition för att slås av den tydliga passivitet som var resultatet av Borgs domedagsprofetior. Man gömde sig bakom klyschor som Reinfeldts ovan.

Nu har man tillverkat nya prognoser som i och för sig inte ger mer utrymme än förut men man kan i alla fall stödja sig på "positiva signaler". Signalerna har ännu ingen större realekonomisk förankring och i synnerhet inte i statsbudgeten. Från 0 kr i reformutrymme har man på några veckor lyckats gräva fram 30 miljarder kr att ösa ut på olika väljargrupper. Dessutom gör man det genom att använda traditionell socialdemokratisk politik, ja, samma politik som man har försökt avskaffa under hela mandatperioden. Det är svårt att inte se dagens arbetsmarknadsåtgärds- och utbildningssatsningar (SvD) som en bild av en kättare som kryper till korset. Även de ökade statsbidragen till kommuner och landsting är en traditionellt röd lösning. Svenskt Näringsliv utpekade Borg som "den bästa finansminister som socialdemokraterna någon har haft". Det enda som känns någorlunda blått är det fjärde steget i jobbskatteavdraget (men det lär ju inte kosta så mycket eftersom det bara är de med jobb som får del av det). Problemet är att krisen kom för snart ett år sedan och de här insatserna kommer ett år för sent. Ja, där har faktiskt Thomas Östros rätt. Det är på sin plats att fråga vad denna passivitet kostat utöver den nyvunna efterklokheten och det ökande budgetunderskottet.

Ur ett strategiskt politiskt perspektiv är beteendet inte särskilt konstigt. Man behövde helt enkelt spara till valåret och rekrytera en kreativ analytiker. Att först marknadsföra sig som det "nya" arbetarpartiet och sedan tillåta arbetslösheten skjuta i höjden utan att lyfta ett finger samtidigt som man försämrat arbetslösas situation avsevärt vore politiskt självmord i den kommande skärseld som väntar i valrörelsen. Incitamenten till arbete skulle öka genom att svälta ut de lata. Lat eller ej, finns ändå inga jobb, i synnerhet inte för de som kanske helst behöver det, de unga. Alltså, tillbaks till ruta ett. Vad var nu det nya?

Jag undrar var de där 20 000 nya studenterna ska bo... Och de som inte hann få sina vallöften uppfyllda?