Det har även varit Almedalen och det är valår. Därför har det egentligen funnits en hel massa att skriva om. För mycket.
I allehanda svensk media (även och kanske framför allt digitala såna) och eter har det spekulerats, moraliserats och teoriserats om Sven-Otto Littorins (f.d. arbetsmarknadsminister) brådstörtade avgång. Idag läste jag en artikel av Kristina Hultman där huvudbudskapet var att det är vår "nya" sexköpslagstiftning som är upphovet till att Littorins avgång.
Hon skriver bland annat såhär när hon jämför med Geijeraffären: "På den tiden var det nämligen fullt möjligt att skydda och försvara statsråd som misstänktes för att ha köpt sex. Det gick att göra så och överleva som regering.
Skälen till detta är uppenbara. Dels lämnade vi inte efter oss digitala spår på 70-talet. Dvs. rättsinstanser och medier kunde inte lika enkelt som idag rekonstruera samtal, överenskommelser och ordvändningar in i minsta detalj. Men framför allt så fanns det ingen lagstiftning som kriminaliserar sexköp."
Jag kan hålla med om att bevisläget idag är väsentligt bättre men trots att sexköp inte var olagligt på den tiden så gjordes en halvhjärtad polisutredning och en total mörkläggning. Varför skedde det en mörkläggning om det inte ansågs klandervärt och en möjligt avgångsskäl? Jo, förmodligen för att det ansågs precis lika moraliskt fult som idag. Min slutsats är således att det knappast är tack vare sexköpslagstiftningen som Littorin avgick, dvs att han begick ett brott. I synnerhet som det eventuella brottet redan är preskriberat. Han "riskerade" alltså inte ens en utredning, vilket i och för sig kanske hade varit bra i hans fall. "Moralen" kommer före lagstiftning och inte tvärtom. Som jag ser det tog han och statsminister Fredrik beslutet om entledigande på följande grunder:
- Det är full valrörelse och Aftonbladet kommer med detta mitt under Almedalsveckan. Självklart skulle detta ta fokus från valrörelsen.
- Man beslutar att "köra en gubbe" varpå Littorin på sin avskeds-pk skyller avgången på medias aggressiva granskning av hans privatliv (läs: vårdnadstvist) som också påverkat hans barn och vägrar samtidigt kommentera ABs anklagelser. På detta sätt hoppas man att AB istället ska ses som de "onda" samt att de inte ska publicera då historien endast är ensidigt bekfräftad.
- Man inser att även om brott skulle föreligga så är det inte det som är allvarligast. Det är väljarnas moral som kommer att väga tyngst och som skulle få störst konsekvenser.
Därför fick han inte bara gå. Han belades med munkavle och gömdes undan.
Aftonbladet publicerade ändå och de visade sig ha på fötterna. Mörkläggningen fick, som de nästan alltid får, alltså motsatt konsekvens. Spekulationerna nådde närmast explosionsartade former.
Personligen tycker jag inte att det eventuella brottet är i närheten av ett lika stort klavertramp eller tecken på moraliskt förfall som det sättet man valde att hantera frågan på. Littorin gjorde något av det värsta man kan göra. Mitt i en infekterad vårdnadstvist använder han sina barn för att fjärma sig ifrån sitt eget felsteg med hjälp av en snyfthistoria. Det är bara YNKLIGT. Det har också framkommit att statsminister Fredrik visst fick veta om anklagelserna kvällen före. Även han undvek den heta potatisen och hänvisade till Littorins psykiska status.
Saken borde hanterats helt annorlunda. Jag är ingen PR-människa men såvitt jag kan bedöma skulle Staffan Doppings förslag på 2 scenarier varit att föredra för att tackla problemet. Eller som han säger. "Öppenhet är enda vägen!"
Jag har full sympati för att han har mått dåligt och varit deprimerad pga hårt arbete och en mycket jobbig vårdnadstvist samt byte av livspartner. Men i det här ärendet är det inte det minsta synd om honom.
Man kan ha synpunkter på hur AB hanterade den här affären. De är inte precis mina idoler men jag kommer inte att kommentera det vidare här.
Man kan läsa mer här, här, här, här, här, här och på en massa andra ställen. Googla själv vettja!
Borde vi bestraffa Tiger Woods för att han bedrog sin hustru?
SvaraRaderaBorde vi bestraffa Sven Otto Littorin för att han köpte sex og bedrog sin hustru?
Borde iranierna bestraffa Mohammadi Ashtiani för att han bedrog sin man?
Nej, sexköp är inte förbjudet i Sverige därför att på så sättet kan vi hindra att äkta män bedrar sina hustrur? Nej, vi begrundar sexköpslag på jämlikhet mellan könen. I andra länder det finns lagar som förbjuder prostitution, men de har en annan grund: att skydda familjen och hindra utomäktenskapliga sexuella relationer som hotar familj. De är stiftade mot äktenskapsbrott.
När en äkta man bedrar sin hustru, hustrun kan lida när hon får veta om otrohet. Men det är inte våld mot kvinnor. På samma sätt att det inte är våld mot man när en kvinna bedrar sin make.
Sexkjøp är brott eftersom där män utövar sin ekonomiska makt över kvinnor. Og därför man straffar inte kvinnan, utan bara mannen. Kvinnan bör inte vara en sak som en man kan köpa.
Vi har fyra olika alternativ hur man kan förehålla sig till sexköp.
1. Acceptera helt att kvinnan kan få ekonomiskt ersättning av mannen.
2. Acceptera, att kvinnan kan ekonomiskt ersättning av mannen i långvariga relationer, men inte i tillfälliga relationer.
3. Inte acceptera att kvinnan får pengar av mannen varken i långvariga eller i tillfälliga relationer, (exklusive att mannen betalar sin del av barnens kostnader).
Den nuvarande sexköplagen påverkar till jämlikhet bar på nivå 2. Men på denna nivå det är fråga om bara om marginal ekonomiska siffror. De stora pengarna rör sig mellan män och kvinnor i äktenskap.
Även om lagstiftningen om sexköp inte ännu har nått nivå 3, har flera och flera unga par valt att inte köpa eller sälja sex i sitt äktenskap och trots äktenskap har separata ekonomier mellan varandra.
Ren smörja anonym.
SvaraRaderaOm det är så att det är ett brott att köpa sex av en kvinna för att man då visar sin ekonomiska makt - vad är det då att anställa folk i en affär eller fabrik?
Din logik haltar.
Tack för era kommentarer!
SvaraRaderaJag är beredd att hålla med Wunder i det att logiken tycks halta i Anonyms kommentar.
Hur som helst så var min poäng att det inte har med lagstiftningen alls att göra. En avslöjad sexköpare eller sexmissbrukare får alltid stå med kvar med skammen ändå, med eller utan sexköpslagstiftning oavsett om den är grundad på jämställdhetsskäl eller något annat. Skammen växer dessutom exponentiellt i takt med att man försöker att skylla ifrån sig på andra, i synnerhet om de andra råkar vara ens barn eller ngn med bekräftade uppgifter. Det är detta som är besvärande. Inte sexköpslagstiftningen.
Förstår heller inte riktigt hur man kan säga att sexköpslagstiftningen fungerar när man kommit fram till att extremt få personer som blir anmälda faktiskt lagförs. Dessutom är det stört omöjligt att ta denna affär som intäkt för att den skulle fungera när det eventuella brottet är preskriberat.
I det här fallet betyder lagstiftningen ingenting. Det gjorde den heller inte i Geijer- eller Clintonaffären. Det handlar om skam och lögner. Inte om lagstiftning emot otrohet eller sexköp, enligt min uppfattning.
Var det inte en olaglig sak i Geijeraffären, nämligen "sexuellt umgänge med minderårig"? Det var olagligt på den tiden också. Hade det kunnat bevisas då hade det blivit fängelse för herr justitieministern kanske.
SvaraRaderaFörutom den saken har vi ju det tveksamma i att personer på höga positioner i samhället sätter sig i situationer där de kan bli utpressade. Det kanske är känsligare med en justitieminister nere i träsket än en arbetsmarknadsminister, men olämpligt i alla fall. Fast affären med Littorins akademiska examen borde ha lärt oss en del om hans mentalitet redan från början. Och det hela säger väl en del om den moral som frodas bland "de höga herrarna". "Här är vi som seglar fram på ren räkmacka i livet, och fuck dom som råkar komma i vägen."
Björn, ja även Geijeraffären innehöll olagligheter. Poängen är dock fortfarande att det inte är lagbrottet i sig som är avgörande. En offentlig person får nog räkna med att kunna bli "utpressad". Det ingår i jobbet.
SvaraRaderaDet är bara att notera att Fredrik som åtnjuter så stort förtroende har lett en regering där 7 (?) ministrar tvingats avgå. Bara 2 av dem av rent politiska skäl. Han kanske är en bra chef men han får nog inget jobb på arbetsförmedlingen, Monster, Stepstone eller Manpower när hans mandatperiod är över.
Var han herr statsministern jägarsoldat i det militära? Kanske vi kan skicka honom till någon bortglömd front långt borta?
SvaraRadera