Vad är det som räknas?

Först och främst ett konstaterande att jag varit en dålig bloggare på senare tid. Mest på grund av tidsbrist och engagemang. Grodornas högsäsong under valåret gör att man inte vet var man ska börja.

Men tänkte i alla fall bara skriva några rader om Rädda Barnen och deras nya kampanj. Jag förstår givetvis att syftet framför allt är att göra folk uppmärksamma på att vi lever i ett priviligierat samhälle och att merparten av världens barn inte gör det. Deras kampanj (som jag för övrigt tycker är genialt gjord) går ut på att man inte kan välja i vilket samhälle eller klimat man föds i, vilket avgör ens livsförutsättningar. Personligen föddes jag i kampanjens "livets lotteri" i Indien, där risken är 39 procent att man blir analfabet, 12 procent att man tvingas till barnarbete, 47 procent!! att man blir bortgift som barn och 25 procent att man drabbas av fattigdom, dessutom är det fullt lagligt att slå sina barn. Jag tycker givetvis att det vore bra om man kunde förbättra förhållanden i alla länder för alla barn och alla andra också för den delen.

Men vänta nu, allt det här betraktas som dåligt, ja, nästan vidrigt i våra ögon. Jag tycker att vi måste vara medveten om att vi ser det just genom våra ögon. Då blir det extra stigmatiserande, men att födas på en annan plats innebär också att man föds i en annan kultur med andra värdegrunder, alltså inte våra värdegrunder. Det finns inget modellsamhälle för alla platser och även om det gjorde det skulle det var djupt tragiskt om alla strävade efter att efterliknade det. Det var min första invändning.

Min andra invändning är att man helt koncentrerar sig på problemen. I varje samhälle finns sämre sidor och bättre sidor. Indien har t.ex. en av de högsta tillväxttakterna i världen och får en allt större överklass. Man har demokrati och skapar hög sysselsättning på många intressanta områden. Man ska inte negligera baksidorna av detta men man bör även väga in det positiva i kalkylen. Då ställer jag mig frågan, är det bättre att vara i Sverige som visserligen har en hög grad av trygghet men en stagnerande tillväxt och negativ näringslivsutveckling eller är det bättre att befinna sig i ett land där nivån generellt är lägre men där utvecklingsmöjligheterna är oändligt mycket större? Svaret på frågan är givetvis helt individuellt men personligen tycker jag inte att det är glasklart.

Min tredje invändning är den inbyggda determinismen i kampanjen. Den geografiska platsen där du föds avgör ditt framtida öde. I många fall spelar det givetvis en stor roll men jag vill nog ändå tro att folk, oavsett var man föds in i för situation, samhälle och kultur har mer eller mindre möjlighet att påverka sin egen utveckling sitt liv, i synnerhet ju äldre du blir. (Här kommer empowerment-diskussionen in). Mycket avgörs givetvis av slumpen men mycket är också en produkt av vårt eget handlande både som barn och vuxna. Vår barndom måste inte tvunget avgöra var vi hamnar senare i livet. En hård barndom kan faktiskt, av de som upplevt en sådan, snarare vara en tillgång i ett senare skede. Vi som överlever har möjlighet att lära oss hela tiden.

Personligen föddes jag i ett annat land och betraktar mig som privligierad för att jag flyttade till Sverige, mest för att jag inte har något att jämföra med. Men det betyder inte automatiskt att jag skulle vantrivts i det andra landet. Det skulle garanterat vara ett annorlunda liv men om jag skulle vara mer eller mindre missnöjd med både barndom och vuxenstatus är helt omöjligt att sia om.

Vill slutligen återigen poängtera att det naturligtvis är bättre ju bättre förutsättningar och möjligheter man kan ge så tidigt som möjligt. Men låt oss inte tro att vi alltid vet och har det bäst. Det gäller allt bistånd.

Den omdebatterade och oscarsbelönade indiska filmen Slumdog Millionnaire (Obs! Planerar du att se den så, kolla inte länken!) innehåller många intressanta exempel på ovan saker.