Lillebrors åsikt om storebror

Vill bara understryka att mitt inlägg angående storebror var pro ur ett pragmatiskt perspektiv men con ur ett principiellt perspektiv. Principen är den ganska vitt spridda gyllene regeln: "Behandla andra såsom du själv vill bli behandlad." Ett samhälle som utsätter sina invånare för övergrepp eller terror, immateriellt och i det fördolda förvisso, måste räkna med att bli utsatt för detsamma. Ont föder ont och den punkten har illustrerats med smärtsam tydlighet genom konsekvenserna av 9/11. Terroristerna kunde inte vunnit mer. Även stater som inte var direkt påverkade är nu beredda att inskränka sina invånares demokratiska rättigheter. Och av alla stater ligger lilla Sverige i framkant. Tro mig, jag vet.

Jag måste också erkänna att de senaste dagarnas efterspel och debatt efter beslutet fattades har satt sin prägel på min åsikt. Inte minst det faktum att man nu vill använda PKU-databasen (DNA-register sedan 1975) i brottsbekämpande syfte, i strid med biobankslagen, har visat att regeringen (oavsett färg) är beredd att i efterhand ändra lagen (och dess tidigare integritetssyn) för att den ska passa dess syften. Det kan liknas vid en brottsprovokation, som inte är tillåtet i det här landet, eller vid olika makthavares (läs Berlusconis, Hitlers eller Putins) försök att ändra grundlagen för att de själva ska bibehålla sin makt. Man lurar helt enkelt medborgaren att utnyttja sina demokratiska rättigheter, för att vid ett senare tillfälle avskaffa eller förändra de samma, vilket inte var det som de gick till val på. Till och med de som sköter kontraspionaget, Säpo, är av rättssäkerhetsmässiga skäl emot.

Pragmatiskt sett är jag fortfarande inte hundra procent emot att man försöker att förbättra brottsbekämpande myndigheters möjlighet att följa med i samhällets omvälvning men princpiellt blir jag mer och mer övertygad om regeringars oförmåga och kortsiktighet när det gäller att regera landet, åtminstone i de här frågorna. Ryktesvägen har jag också läst att EU vill ha ett register (även här) över bloggare och deras identiteter: "Bloggvärlden har än så länge varit en plats för goda avsikter och förhållandevis ärliga syften. Men när bloggarna blir triviala, vill också folk med mindre principer använda dem. De är i en position där de väsentligt kan förorena cyberrymden. Vi har redan alldeles för mycket spam, felinformation och ont uppsåt i cyberrymden." säger estniska ledamoten och initiativtagaren Marianne Mikko (s) i ett uttalande.Hon vill ha en kvalitetsstämpel på bloggarna, i realiteten vill hon veta vem som skriver och varför." Åsiktsregistrering är förbjudet enligt diverse olika konventioner och lagar. Ett exempel på motargument: "– Det här är spöket från IB-tiden som kommer tillbaka. Det var den spricka som uppstod på 60-talet då Säpo insåg att militären hade en parallell, hemlig organisation till polisen som bedriver hemlig polisverksamhet utanför alla lagrum. De gör precis som de vill, säger Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet."

Det mest graverande är att FRA-spaningen med största sannolikhet har pågått länge enligt det nyligen framröstade. Detta är vanligt i dagens myndighetssverige. Man börjar undersöka en övervakningsmetod (då otillåten) och tillämpar den och sedan tar det ett antal år innan man övertygas om att metoden är bra och först då börjar man arbeta för en lagförändring. Det förklarar i vissa fall varför det tar så kort tid att faktiskt skörda det som lagförslaget sått. I dagens informationssamhälle behöver databaslagarna i Sverige en rejäl ny genomlysning. Det behövs också göras INNAN alla nationella databaser kan korsköras och nya register tillåts. I många fall pågår detta redan.

En fotbollsmetafor: regeringen kommer för sent in i tacklingen bakifrån och med dobbarna före och borde därför tilldelas gult kort och straffas med frispark. Vore man snabbare (intelligentare) kunde man istället föra spelet på motståndarlagets planhalva i form av bra anfallsspel såsom Turkiet gjorde mot ett paralyserat Tyskland. Tråkigt nog vinner man inte alla gånger då heller. Moraliskt har dock dessa turkar imponerat enormt och kanske har de spelat till sig en plats i ett framtida EU.