Hur man cementerar diskriminering

Tycker själv att jag alltför ofta fastnar vid genusfrågor på den här bloggen. Ändå framhärdar jag med att uttrycka mitt ointresse för frågetypen. Schizofreni eller bara brist på självinsikt? Jag vill i alla fall bara återigen peka på de märkliga effekter som vissa särintressen lyckas få uttryck för i lagen och/eller i tolkningen av den.

Målet kan sammanfattas såhär:
"Fallet gäller 44 kvinnor som inte antogs till veterinärutbildningen vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) mellan 2006 och 2007. Trots att kvinnorna hade exakt samma meriter som männen antogs bara män från urvalsgruppen folkhögskolebetyg. Platserna gick till männen genom så kallad viktad lottning eftersom männen sågs som "underrepresenterat kön"." (SvD)

(Läs gärna också argumentationen i denna för mig nya publikation: "Dubbelmoral kring kvotering av utbildningsplatser" (GenusMagazinet))

"Uppsala tingsrätt skriver i domen att behandlingen ”står i strid med diskrimineringsförbudet om likabehandling av studenter i högskolan”.En viss positiv särbehandling är visserligen tillåten enligt likabehandlingslagen och EG-fördragets likabehandlingsdirektiv, men rätten anser inte att de kraven varit uppfyllda i fallet med SLU:s viktade antagning.Tingsrätten skriver vidare: "Genom den viktade lottningen har SLU infört vad som närmast kan liknas vid en strukturell diskriminering av kvinnor"."

Undantag från förbud mot direkt diskriminering"Förbudet gäller inte, om behandlingen är berättigad av hänsyn till ett särskilt intresse som uppenbarligen är viktigare än intresset av att förhindra diskriminering i högskolan. Lag (2003:311). "

Undantag från förbud mot indirekt diskriminering"Detta gäller dock inte om bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen är lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet. Lag (2003:311). "

"Positiv särbehandling får tillämpas om det inte automatiskt och ovillkorligt ges företräde för personer av det underrepresenterade könet med meriter som är likvärdiga med konkurrenter av det motsatta könet samt att det görs en objektiv bedömning av ansökningarna där samtliga sökandes personliga förhållande beaktas."

Kommentar till fallet. Uppenbarligen är det så att SLU:s kvotering anses ge alltför automatiskt företräde för det underrepresenterade könet. Det ovillkorliga kriteriet bör ju inte vara uppfyllt såvida lottningen var viktad till hundra procent till det underrepresenterade könets fördel.

Nu ska man visserligen inte tillmäta en tingsrättsdom en orättmätig vikt (läs här!). Diskussionen om diskriminering och förtryck av kvinnor har pågått i stor omfattning sedan 1970-talet och jag förnekar verkligen inte problemets existens. Jag tycker dock, precis som jag tidigare beskrivit, att ett stort misstag uppstått vid problemformuleringen. Problemet kan väl inte vara att det är just kvinnor som diskrimineras? Är inte problemet att diskriminering förekommer över huvud taget och är orättvisst? Nej, så har uppenbarligen inte våra politiker uppfattat det. Nu har det visserligen tillkommit en välkommen förändring då man samlat de olika särintressena under en fana, diskrimineringsombudsmannen. Det förändrar dock inte lagarna.

Hur ska man angripa diskrimineringsproblem då? Ja, det finns i stort sett två huvudinriktningar: direkt/indirekt kvotering eller Darwins metod. Den senare innebär att idioterna förgör sig själva. Förutsatt att "darwinismen" har någon validitet över huvud taget så är vi ändå för otåliga för att vänta på evolutionskrafternas effektivitet. Kvarstår alltså kvotering. Problemet är att kvotering per definition är institutionaliserad diskriminering. Och att bekämpa ett missförhållande med att skapa ytterligare ett, fast åt andra hållet, visar sig oftast ganska svårt. Våld med våld. Död med död etc etc. Ändå är det precis det som händer (och det är inte första gången i historien). Man tillåter särintressen en oproportionerlig påverkan på lagarnas utformning. Då kan det gå såhär.

Några stora exempel: 9/11 gjorde att man kunde sätta de flesta fri- och rättigheter ur spel, de tidigare så hyllade avreglerade finansiella marknaderna ska nu hårdregleras igen, klimatfrågan får förtryckande effekter på 3:e världen etc etc..

Lite mindre exempel: Porrfria hotell (ej lagstiftat, ännu), FRA-lagen, Ipredlagen, försök till otillbörlig påverkan på fria medier, krav på egengranskning och påföljdsmonopol inom olika skrån (läkare, poliser osv), styrelsekvotering etc etc..

Ett område där kvotering saknar laglig grund men tydligt tillämpas är vårdnadstvister där män enligt statistiken skulle vara oförmögna att umgås med, och än mindre ta hand om sina, barn utan en kvinna vid sin sida. Ändå är det att det saknas goda manliga förebilder som senare förklarar "ungdomsproblemen".

Ett annat område där jag tycker att man sänder helt felaktiga signaler är i följande lagstiftning:

"4 a § Den som begår brottsliga gärningar enligt 3, 4 eller 6kap. mot en närstående eller tidigare närstående person, döms,om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknandeförhållanden, skall i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff. Lag (1999:845)."

Varför göra denna distinktion? Är det värre att bli kränkt för att man är kvinna än exempelvis jude, arab eller bög? Jag föreställer mig att detta är en kvarleva av någon gammal proposition som kompromissats ihop av politiker med olika agendor, varav några var feminister och inte judar, araber eller sverigedemokrater. Inte för att jag förstår hur skrivningen på något sätt ska bidra till att göra samhället mer jämställt. Det är ju bara rubriceringen som skiljer styckena åt.

Jag påstår att lagstiftningen ska vara neutral och rensas ifrån den här typen av särlagstiftningar. De som är speciellt missgynnade kan istället hävda sitt särintresse via ombudsmannaskap (förutsatt att de sköter sig och räcker till). Gör en full genomlysning för att ta bort den här typen av signaler. De leder bara till att cementera ännu mer orättvisor och tar energin ifrån det verkliga problemet. Håller du med?


Läs mer här: SVT, SvD, DN, SR, Metro, Aftonbladet