Jag har tidigare skrivit en del om piratkopiering och fildelning bland annat här och här. De ståndpunkterna gäller. Inför Ipred-lagens ikraftträdande och i ljuset av rättegången mot grundarna till TPB har samma personer nu gjort det som kunde förväntas av dem. Det är givetvis PR-mässigt intelligent. Man lanserar Ipredator (namnet är faktiskt genialt). Tjänsten är inte unik i det att den byter ut IP-adressen och därmed gör användaren anonym i ett första led. Det finns flera sådana tjänster (t.ex. Relakks och Dold.se). Det som gör den intressant är att man inte lagrar någon information om den information som passerar VPN-anslutningen. (Och nej, FRA kommer inte att spana där). Ordningsmakterna och upphovsrättsinnehavare har alltså ingen dokumentation att kräva ut. Att såna tjänster skulle lanseras kunde vilken barnunge som helst räkna ut. Det är ingen önskvärd utveckling. Det finns lite olika synsätt på det hela.
1. Piraterna orsakar lagstiftning som alla förlorar på.
"– Diskussionen om Ipred är passé. Den är ett faktum. Men om Ipred inte löser problemet, vilket de flesta inte verkar tror, kommer det behövas ytterligare åtgärder. Det gör att det här inte lär bli sista gången samhället intervenerar, säger Per Strömbäck och fortsätter: – Det gäller inte bara upphovsrätten, utan också anonymitetsfrågan, nätmobbning och barnporr. Men det är bättre att det sker utifrån internets egna förutsättningar, att aktörerna på internet kommer överens, än att att samhället måste stifta nya lagar." (SvD)
2. Lagstiftningen orsakas av upphovsrättsinnehavarnas representanter.
"– Det är som att skylla på offret. "Hade hon bara uppfört sig så hade jag inte behövt slå henne" – det är ett argument som från en hustrumisshandlare, säger han (Christian Engström, vice ordförande i Piratpartiet). " (SvD)
3. Marknaden borde stifta sina egna lagar. Det skulle de flesta vinna på.
"– Jag kan också tänka mig en form av liknande system som man har haft med kassettbandsavgifter eller en fond som pengar går till från sahmhällets sida, säger hon (Maria Wetterstrand)." MP
Även STIM (representanter för upphovsrättsinnehavare är inne på denna linje.
- http://sydsvenskan.se/digitalt/article299566/Stim-vill-se-avgift-pa-fildelning.html?listAllComments=true
- http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?a=400060
Det som man kan sluta sig till är egentligen att de allra flesta parter skulle vilja undvika lagstiftning. Märkligt är det då att det just är den åtgärden som vidtas. Man väljer den metod som kommer att få minst effekt (se även här) på problemet och som de flesta parter INTE vill ha. En lagstiftning av denna sorten är också en tydlig indikation på begränsande av informationsflöde och yttrandefrihet (se här). Åtgärden är ur alla hänseenden absurd.
En teori om varför man inte nått konsensus om hur intäkterna ska mätas och fördelas är förmodligen att man helt enkelt inte kunnat uppskatta omfattningen och komma överens om hur och av vem den ska mätas. Man lyckas helt enkelt inte enas om ett solidariskt pris som alla Internetanvändare skulle betala. Det är nämligen den enda rimliga metoden att alla betalar samma avgift via sina operatörer. Precis som med kassettbandsavgifterna (se ovan). De enda som skulle förlora på det är de som inte ägnar sig åt fildelning men det var ju samma sak med kassetterna så det kan inte vara ett hållbart argument.
Nu har man dock hittat en "lösning" på prisproblematiken, som kan sammanfattas i "hur mycket är konsumenten beredd att betala för att ta dela och ta del av upphovsrättsskyddat material?". Det är nämligen precis det pris som man är beredd att betala för att fortsätta med det utan att riskera rättsliga åtgärder, exempelvis genom Ipredator. Den enda skillnaden är att pengarna nu istället går till de som tillhandahåller tjänsterna i stället för till upphovsrättsinnehavarna. Detta är pengar som man kunnat tjäna genom att bara vara lite lyhörd och marknadsinriktad. Till detta pris ska också läggas kostnaden för hela den lobbyapparat och rättegångskostnader.
Men nu till pudelns kärna: lagstiftningens natur innebär med nödvändighet att man skapar dogmatiska och rättsliga skillnader. Rätt och fel. Brottslingar och laglydiga etc. I ekonomiska sammanhang innebär det ALLTID att man skapar en svart marknad. Fråga bara Tullverket eller en restaurangföretagare! Så oavsett vilken marknad det handlar om så uppstår vinstmöjligheter (i det här fallet extremt små för den enskilda konsumenten). Den virtuella protektionismen som utkristalliserar sig här ger därför tveklöst upphov till smuggling.
För att en lag ska vara bra och fungera i praktiken krävs minst två saker:
a) Den ska vara förankrad hos majoriteten av de som omfattas av den.
b) Det ska finnas goda utsikter att implementera sankionsmöjligheterna.
Man måste inte ens vara en pudel för att förstå att inget av ovanstående är uppfyllt. Det enda som återstår, som visserligen inte ska underskattas men kan ifrågasättas, är lagens symbolvärde. Ett samhälles trovärdighet urvattnas dock av alltför många symboliska lagar.
Slutligen vill jag vara kommentera Henrik Ponténs idiotiska uttalande:
"Men Henrik Pontén som är jurist på Antipiratbyrån är inte oroad över Ipredator-tjänsten.
– Jag vet inte hur många sådana jag har hört talas om och alla har de försvunnit. Ofta är det så bökigt att använda att folk tappar tålamodet, vilket är bra för oss, säger han till SvD. "
För det första, de har inte alls alla försunnit, för det andra, vart och vartannat företag och/eller institution använder sig idag av VPN-anslutningar. Vore det så bökigt har jag svårt att tro att det skulle vara så populärt. Vilken värld lever du i? Det är inte i den virtuella i alla fall.
Om IFPI etc beväpnar sig med såna jurister och åklagare som man gjort hittills tror jag inte fildelarna har så mycket att frukta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar